Jobbet idag va lamt, lamt, lamt. Ingen hade energi. Och det snöade.
Gick mest runt och gjorde vad jag skulle. Ovanligt långsamt.
Sen kom den söta leverantören. Ett leende piggar upp.
Men seeen, då kom den finaste killen på länge. Jag fattar inte vad det va.
Han va inte snygg. Men söt. Och inte min stil egentligen. Men ändå.
Skitgullig attityd på nåt vis, najs smajl och han snackade fin norrländska.
Jag blev lite småkär och va glad närmaste stunden efter att han hade gått.
Såna smååå saker kan göra en grå dag so much better. Löjligt. Haha.

Jag kan typ dö lite grann av vissa dialekter. Norrländska och rätt skånska närmare bestämt.
Ja, det låter sjukt olika. Men är en kille lite söt och snackar Zlatan-skånska smälter jag.
Eller om han som idag, har lite fel stil, men ändå har något. Och snackar norrländska.
Jo jag tror ni fattar grejen nu...
Vilken dialekt är din to-die-for? Tror inte nån dör för min halländska iallafall. Haha.
Jag kommer få MAX ett svar på min fråga. Haha. Såna frågor är mobbade.

Kom igen, gör mig happyface och släng iväg några små ord.
Det räcker med ett ord om du så vill... ;)